Även Strömberg är vilse i medievärlden
För drygt två veckor sen började olika representanter för de traditionella medierna att kritisera att Flashbackgrävarnas* diskussionstråd samt blogg hade tilldelats ett journalistpris av Sveriges Radio.
Expressen inledde debatten med att parodiera på forumet Flashback samtidigt som tidningen lät bli att redovisa relevanta fakta för sina läsare. En vecka senare följde tidningens kulturchef upp frågan – åter utelämnades vissa fakta. Nu gav sig också tidningen Medievärlden in i debatten och har sedan dess fullkomligt öst ur sig kritik i något som mer skulle kunna liknas vid en kampanj än som något sakligt debatterande.
Senast ut på det som kan se ut som Medievärldens kampanjturné är nu Fredrik Strömberg, CD på Bonnier Tidskrifter. Strömberg kritiserar, i gårdagens Medievärlden, Sveriges Radio samt underkänner Flashbackgrävarnas journalistiska insats. Vi tar inte upp alla de kritikpunkter Strömberg tar upp, särskilt inte sådant som riktar sig mer specifikt mot Sveriges Radio, utan försöker fokusera på det vi anser oss vara rätt så bra på vad gäller journalistikfrågan.
Fredrik Strömberg ägnar i sin artikel ganska stort utrymme åt att kritisera Sveriges Radios prismotivering (dump från Fredrik Strömbergs artikel i Medievärlden, 2011-12-12):
Problemet är att Sveriges Radios Medieormen, i sin prismotivering, inte har använt ordet ”medborgarjournalistik”:
Strömberg bygger alltså sin journalistiska kritik gentemot såväl (och framförallt) Sveriges Radio som Flashbackgrävarna/Terjadefoton på ett faktafel. Låt oss ändå diskutera det Strömberg tar upp om medborgarjournalistik. Han hävdar att eftersom fotogrävarna på Flashback inte skulle vara en tillräckligt snäv grupp och inte heller, enligt honom, berörs av den aktuella fuskfrågan så uppfylls inte de medborgarjournalistiska kriterierna.
När Strömberg avgör vad en medborgare berörs av i stället för att medborgaren själv definierar frågan används ett uppifrånperspektiv. Strömberg säger också att vi inte bedriver medborgarjournalistik eftersom vi utgör ”en sorts runtresande elit av grävare.”
Flashbackgrävarnas egenskaper spänner över många områden som till exempel bildredigering, fotografi, biologi och naturvård mm. Till skillnad från Strömberg tror vi att vi faktiskt är medborgare och att vi dessutom har utfört något som kan kallas journalistik, till exempel medborgarjournalistik eller kanske gräsrotsjournalistik. Det medborgarjournalistiska begreppet förändras och man bör undvika att tävla om vem som har rätten att förhandstolka begreppet. Vi medborgare som crowdsourcade kände och känner oss berörda på en mängd olika punkter. Det räcker för oss.
Det går säkert att fördjupa sig ännu mer i en semantisk diskussion men vi vill gå vidare till ett av Strömbergs övriga argument. Han menar att Flashbackgrävarnas avslöjanden inte bör benämnas som ”avslöjanden” utan i stället som ”verifikationer”. För det är ju jaktvårdskonsulenten, som enligt Strömberg var den som gjorde de verkliga avslöjandena. Strömberg låter kanske påläst och kunnig här. Men det är han inte. Strömberg landar åter i en semantikdiskussion. Vi konstaterar att man lika gärna kan benämna Gunnar Glöersens utspel på sin blogg den 26 aug som ”starka misstankar med goda argument” – i stället för, som Strömberg gör ”avslöjanden”.
Flashbackgrävarna har dessutom de facto avslöjat sådant som inte Glöersen nämnt överhuvudtaget, t ex en fuskad grävlingsbild. Gunnar Glöersen har själv förklarat, i samband med att Fotogrävarna på Flashbacks avslöjanden blev kända, att han trodde att Terje Hellesö kanske hade klippt in egna bilder från djurparkslodjur men att han inte kunde drömma om fusket i själva verket handlade om att klippa och klistra från andra fotografers bilder. Glörsen trodde att något var fel men hade inte en aning om att fusket baserades på bildstölder från lodjur runt om i hela världen eller att till och med en grävling från Storbritannien hade flyttat till Mullsjöskogarna.
Grävet på Flashback hade sannolikt inte lyckats utan Glöersens bloggtext, det är självklart. Men när Strömberg sen ger sig på att undergräva Fotogrävarna på Flashbacks faktiska journalistiska insats gör han sig skyldig till ett par kullerbyttor för mycket. Han nämner inte heller att vår blogg ingick i priset och därför diskuterar han följaktligen inte huruvida bloggredaktionen lever upp till de homogent kollektiva beröringskriterier som Strömberg anser sig ha definierat.
Fredrik Strömberg kallar våra fuskavslöjanden för ”banal verifikation av en oviktig historia” som inte för ”diskussionen framåt”.
Sammantaget har Strömberg ungefär lika dålig koll i frågan som flera av de tidigare kritikerna. Det är tråkigt eftersom diskussionen skulle föras framåt bättre om såväl Strömberg som andra i högre grad grundade argumenteringen i relevanta fakta.
Medievärlden hävdar för övrigt att deras sajt är ledande när det gäller ”medieföretagens affärer, mediepolitik, juridik och etik”. Vi ser fram mot ett sakligt etiskt journalistiskt förhållningssätt. Vi tror att samtalet blir bättre då.
Det kan nämnas i sammanhanget att Medievärlden den 8 december accepterade vår anonymitet när vi ville replikera på en tidningens mesta kampanjartiklar – för att sen ändra förhållningssätt. Medievärlden kräver nu, till skillnad från till exempel Sveriges Radios Medieorm, en namngiven författare för att ta in någon av våra repliker eller debattartiklar. Det är ju därför enklare för oss att svara Medievärlden här på vår egen blogg.
EDIT:Texten reviderad 2011-12-13 kl. 13:00
.
MER
I den stora vida medievärlden är det lätt att gå vilse (9 dec)
.
________
*) Flashbackgrävarna är en grupp användare som i fotosektionen på Flashback har grävt fram fuskbevis
6 Responses to “Även Strömberg är vilse i medievärlden”
Trackbacks / Pingbacks
- - 15 december, 2011
Kommentera
OMRÖSTNING
Fråga: Är vargen 2007 manipulerad?
TIPS
Extern länk: April, april
Hej
Synd att ni inte anser att ni åtminstone kunde lämna en kommentar i fältet på artikeln. Nåväl, om ni läser min artikel igen – med taggarna lite mindre utåt så ser ni att kritiken alls inte riktar sig mot er utan mot Sveriges Radio – och eftersom ni gärna vill ta en konfrontativ stans här så kanske vi ska ”rätta tillbaka” några saker.
När det kommer till frågan om medborgarjournalistik, ett ord som explicit nämns av SR, så hänvisar jag till den debatt om detta som har förts i många år kring ämnet och där alla utom SR verkar ha kommit fram till en definition som avviker från som är fallet här. Jag bryr mig varken mer eller mindre om vilka ni är – men se, där ligger också en del av problemet. Som jag skriver i texten så KAN ni vara såna som omfattas av begreppet som det refereras till – men är det förmodligen inte. Eftersom ni inte framstår som identifierade är poängen borttappad, det är inget vi kan överhuvudtaget diskutera. Det är fullständigt fine att vara en anonym källa – men det är anonymt i publiceringen, inte i relationen.
Ni är dock ganska ordentligt ute och cyklar när ni försöker fästa ett von oben-perspektiv på mig vad gäller medborgarfrågan, det jag gör är att redogöra för hur vi i den diskussion som har kretsat kring medborgarjournalistik i många år har sett på frågan kring vilka det handlar om. Det är en viktig definition i diskussionen – dock kanske inte för er, men det här är ett branschforum – och eftersom det är både är helt omöjligt att veta om ni ingår i den definitionen är det vanskligt av SR att etikettera det som sådant. Så, vänligen: Läs om stycket om just det och att man ska vara berörd av journalistikens konsekvenser. Det här är inte en debatt som varken startar eller slutar med er.
Ni måste också förstå att vad ni eventuellt har och inte har gjort är tämligen oviktigt i diskussionen – med all respekt – i Medievärlden diskuteras just interna mediefrågor, vilket är själva uppgiften för tidningen. Alltså behöver vi inte ägna tid åt den semantiska frågan om vad som konstituerar ett ”avslöjande”, där har ni helt enkelt fel. Visst, ni hittade också en fejkad grävling, men det är återigen bara verifikation av grundstoryn – att Hellesø fuskar, den som Glöersen redan hade lyft locket av. Det här är mediedramaturgik av enkelt snitt, jag har inte fel – ni har heller inte fel när ni berättar om vad ni har tillfört, det är heller inget som jag tar ifrån er. Men den som blåste i pipan här var Glöersen – och utan det hade ni aldrig grävt i historien. End of story.
Återigen – ingenstans säger jag att det ni tar fram inte är sant, jag säger inte att det är mindre värt. Det jag säger är att det ni har utfört är inte vad SR kallar det, det är av dem en falsifiering av en debatt som har levt länge och skulle må bra av andra konnotationer än den nu har fått. Dessutom – det är ganska intressant att ni själva kallar er för ”CSI-team”, precis det jag i texten menar att den här typen av grupperingar tenderar att utvecklas mot. Effektiva och högpresterande – men inte medborgarjournalistik av den skaffning som debatten har handlat om i flera år. Ni har ju slutit er samman i en gruppering – mekaniken bakom vilket finns förklarat i texten. Det gör det inte mindre värt – det gör det bara till en annan sak. Och frågan om att använda expertgrupper är en klart mindre aktiv debatt.
Snabbt svar, i all hast angående kommenteringsfältet: Det är inte riktat mot dig, vi är lite trötta på att Medievärlden inte att låter oss replikera (eftersom vi oftast är anonyma, och det accepteras inte av MV) med en riktig artikel och kände inte riktigt för att först lägga ner visst arbete på att skriva om delar av din text för att sen placera det där. Få se om vi orkar ta oss över tröskeln för att klistra in något där.
Vi har noterat ja att din text riktar sig mycket till Sveriges Radio – vi fokuserar därför på ett par frågor som du tar upp, som rör oss, där vi har invändningar. Läser mer noga din kommentar sen. Vi bloggar ju ideellt så vi får be att få återkomma lite senare idag.
Hej
Jag håller med – det var en ordentlig fadäs från min sida vad avser delen om medborgarjournalistik. Begreppet finns i diskussionen kring priset, även hos Sveriges Radio – men i motiveringen står den icke. Det är ett misstag från min sida och, som man säger i amerikanska rättegångsfilmer, ”move to strike”.
Det jag säger om medborgarjournalistik stämmer ändå – men i kontexten att ni skulle ha kallats detta av Sveriges Radio i motiveringen är det alltså inte korrekt.
Jag ber om ursäkt för det misstaget – men vill ta tillfället i akt att ändå återupprepa vad som är huvudpoängen med mitt inlägg: Att Sveriges Radio inte för diskussionen kring crowdsourcing/medborgarjournalistik/vad än begreppet är väljer att premiera det som är gjort i den här kontexten snarare än de initiativ som redan tidigare har gjorts för att inlemma kraften hos de många långt i medieprodukten – som man gjort på Norran, som man gjort i vissa stycken på Aftonbladet och på Svenska Dagbladet.
Hela den här semantikhärvan kring avslöjanden och verifikation verkar bestå i att vi har olika förförståelse kring vad som är vad i just den här kontexten, och hade texten varit publicerad i en allmänkontext hade formuleringar varit annorlunda. Det är därför jag i min ursprungstext väljer att styra bort från ord som ”bevis” och liknande. Men storyn om att Terje är en fuskare – den tillhör fortfarande Glöersen, han var först och att tråden på Flashback och de andra efterföljande händelserna refererar till den gör det till ett hyggligt fastslaget faktum. Återigen – det tar inte bort från det ni gjort, men det var Glöersen som blåste i visselpipan kring frågan. Det här är vanlig, hederlig mediedramaturgi och svårt att se varför det görs till den viktiga frågan, för även ni måste erkänna att utan Glöersen hade tråden på Flashback inte uppkommit. Om det inte stämmer – är det helt nya uppgifter.
Det här är också en av de problem som finns – och finns rätt väl fastslagna vad gäller kollektiva processer, såna som alltså agerar utan uttalat ledarskap, att de kan vara extremt effektiva för att lösa tydliga uppgifter men är klart sämre på skapande. Men tro inte mig på det, det finns hur mycket forskning och litteratur som helst i ämnet.
Som sagt – inget är mindre viktigt för att ni inte är det ena eller andra i begreppslig mening. Men diskussionen kring Medieormen handlar inte om er förträfflighet eller inte – den handlar om att Sveriges Radio genom att ge Flashbackgrävet ett pris som är exempel på framtidens journalistik, det är deras diskurs, missar att delta i en fruktbar diskussion som på de flesta ställen har passerat den här punkten.
Jag får stå för mitt misstag i texten – för det ber jag om ursäkt. Men jag ber er också att inte måla fan på väggen, för huvudpoängen står – och för oss i branschen är det viktigare att föra diskussionen framåt än att ha rätt i en diskussion som tillhör gårdagen.
Bara en notering:
Ja, Glöersen var den som blåste i visselpipan, men bör man då egentligen inte också uppmärksamma den anonyme journalisten som satte bollen i rullning genom att kontakta GG angående sina egna suspektioner kring vissa av Terjes bilder. Så egentligen borde ”storyn” i sådana fall tillhöra journalisten som till att börja med tog kontakt med GG.
Ingen försöker såklart frånta Glöersen rollen i det hela, och det är väl rätt uppenbart att tråden inte hade uppkommit utan det. Ingen har påpekat något annat.
Tack för dina kommentarer Fredrik Strömberg.
- Flashbackgrävarna hyllar ofta Gunnar Glöersen, överallt, på bloggen, i diskussionstråden på Flashback, på Glöersens blogg, så när du skriver ”även ni måste erkänna att utan Glöersen hade tråden på Flashback inte uppkommit” är det som att slå in öppna dörrar:) Den som har följt oss behöver inte tvivla på att Glöersen hyllas av oss som en modig visselblåsare, med goda argument:)
- När vi skriver om vår ”prestation” använder vi ofta begreppet avslöjade bildfusket, t ex ”avslöjade hur bildfusket genomfördes” etc.
- Ja, det är skillnad på att avslöja och att verifiera. Vi kanske får landa i att det förefaller som vi har olika uppfattning här?
- Huruvida Sveriges Radios utvecklingsprojekt Medieormen, med prisvalet till oss, skulle ha missat något (enligt dig) eller ej är kanske lite svårt för oss att diskutera. Vi är partiska:) Och visst finns det andra intressanta crowdsourcingprojekt som initieras och leds på andra sätt än vårt. Den här gången prisades en slags underifrån-styrd crowdsourcing utan formella ledare. Med så många intressanta moderna journalistiska projekt finns det säkert utrymme för priser till de andra formerna också vad det lider.
Detta stycke är en mer allmän reflektion: Utifrån flera kritiska debattörers brösttoner (avser inte just dig nu) kan man nästan få intrycket att ”nu är det kört, nu har hela Sveriges Radio hamnat in på fel spår”. Från en del kritikerhåll framförs dessutom kritiken nästintill kampanjartat. Kritiken och debatten är välkommen, men de problem som eventuellt skulle finnas kan man ju i stället se som intressanta utmaningar.
- Flera av oss tycker att det är intressant att en huvudsakligen anonym gräsrotsjournalistisk prisas samtidigt som vissa tidningar har infört kommenteringsrestriktioner för anonyma skribenter. Vi följer gärna den debatten men också frågan om hur sociala och traditionella medier kan utvecklas parallellt och i samverkan.