Intervju: I huvudet på en Flashbackgrävare på Flashback om motivbilden

Terjadefoton intervjuar grävaren Radhusbiff, några månader efter att flera grävare, i fotosektionen på nätforumet Flashback.org avslöjade att naturfotografen Terje Hellesö hade klippt ut bilder på framförallt massa lodjur, för att sen klistra in djuren i sina egna bilder.

FAKTA
Radhusbiff hittade tre originalbilder och har även bloggat.

Terjadefoton: ”Riktiga” journalister frågar ofta varför Flashbackgrävarna lägger ner så mycket tid och energi, helt utan betalning, på att gräva i frågor som de etablerade journalisterna kan sno rakt av och göra till egna scoop och därmed fortsätta att både lyfta en hög lön och odla sitt personliga varumärke. Varför har du lagt ner din tid på att helt ideellt gräva i frågan om naturfotofuskbilderna?

Radhusbiff: Jag började läsa tråden av ren nyfikenhet. Vad är det för bilder dom talar om? Har jag kunskap eller känsla för att avgöra om bilderna är fejk eller ej?

Som fotointresserad och hyfsat bra i Photoshop ansåg jag ju att jag hade den kunskapen. Ur den känslan föddes sedan behovet av att berätta vad jag såg i bilderna och ge mina argument till varför de var fejkade.

När jag hade gjort det bemöttes jag av några riktiga förståsigpåare i tråden som förklarade för mig att jag var helt dum i huvudet som hade mage att påstå att bilderna var fejk. Något jag alltså var tämligen säker på att de var, jag kunde för stunden bara inte bevisa det till 100 procent.

Att sedan bli kallad pack, pöbel och snorunge av andra användare triggade igång en lusta att överbevisa dessa förmodade 50-plussare med vaga kunskaper i Photoshop och en osund relation till en för dem oantastlig auktoritet som Terje Hellesö.

Att därefter höra Terje själv sitta i Sveriges Radio och blåneka till att han trixat med bilderna triggade igång mitt rättvisepatos då jag vet hur mycket tid och pengar riktiga naturfotografer lägger ner på att fånga den perfekta bilden. Dessutom anser jag det vara ett kategoriskt imperativ att ingen ska komma undan med något som bär den uppenbara lögnens prägel.

Så jag började googla lodjur, flera timmar om dagen. Jag hittade tre ursprungsbilder till de terjade fotona. För när mina meningsmotståndare vägrade lyssna på mina ord, ja då fanns det bara en väg att gå: att klä av dom deras argument. Bild för bild. Resten är historia.

Terjadefoton: Det låter ju väldigt ädelt, var det verkligen det enda motivet för dig att gräva i den här frågan?

Radhusbiff: Både jag och nej. Man rycks ju såklart med av Flashbackgrävarnas eget belöningssystem, designat för egots tillfredsställelse. Till exempel skapades en ”Heta Listan” med det senaste lodjursavslöjandet och namnet på det nick som farit runt på nätet och gjort fyndet, och den listan uppdaterades ju hela tiden och där ville man såklart ha med sitt namn.

Och på bloggen terjadefoton som sattes upp för att spegla tråden och sammanfatta det viktigaste, vill man ju också se sitt namn i de poster som pedagogiskt visade hur varje enskild terjning gått till. Sist men inte minst ska jag inte sticka under stol med att jag kände en tillfredsställelse när de etablerade medierna började skriva om vårt scoop.

Så om jag ska försöka sammanfatta vad som motiverade mig till att ideellt börja gräva i den här härvan, blir det nog följande mentala utveckling, i kronologisk ordning:

1. Nyfikenhet
2. Behovet att berätta vad jag såg
3. Lusta att överbevisa
4. Rättvisepatos
5. Det kategoriska imperativet att lögnare ska avslöjas
6. Egots tillfredsställelse inom gruppen
7. Ryktbarhet

Terjadefoton: Varför tror du att ideella grävarna på Flashback lyckas bättre än gammelmedierna med att avslöja saker, till exempel Terje Hellesös bildfusk?

Radhusbiff: För det första så finns det på Flashback många olika kompetenser. Ett bra gräv på Flashback kan därför hålla hög nivå. Sen har vi tiden på vår sida.

En annan intressant aspekt är ju att det på en traditionell redaktion kan vara så att en journalist som brinner för det stora avslöjandet kan välja att behålla ett eventuellt scoop för sig själv för att få all cred och kanske bara delar med sig av information till en eller två researchers. Då förlorar dom ju en massa tid och går miste om en hel del intressanta vinklar, kunskap och engagemang. Sånt behöver ju inte vi altruistiska Flashbackgrävare bry oss om. Vi gillar ju att dela med oss av relevant information till alla, det viktiga för oss är att hela sanningen kommer fram.

.