Fotnot 31 - om hur Terje Hellesö lurade universitetet

När Terje Hellesö inte anger upphovsmännen till de texter han publicerar kan det bli fel.

.

Detta har hänt
Flashbackgrävarna och Terjade foton har redogjort för hur fotografen och författaren Terje Hellesö inte bara har fuskat med bilder utan också med texter.

Hellesö har till exempel i sin bok Min plats i ljuset (2005) använt plagierat text från författaren Eric Karlsson.  Min plats i ljuset är nu stoppade från marknadsföring och försäljning av flera bokshopar.

Förutom detta har Hellesö på sin välbesökta fotoblogg publicerat texter från andra författare och fotografer, utan att ange upphovsmännen / bokförlagen. Terjade foton skrev om detta redan den 17 mars.

.
Minst 2/3 av texterna i Hellesös ”Bildskaparens manifest” hade andra upphovsmän
Terje Hellesö har under åren, till exempel 2005 samt 2012, publicerat punktvisa texter som handlar om bilder generellt samt om specifikt att göra bilder. Hellesö kan ibland benämna detta som ”bildskaparens manifest”. Både 2005 och nu 2012 saknar dock Hellesös texter information om vem som är den faktiska upphovspersonen till texten. En läsare av Hellesös blogg kan uppfatta att alla dessa texter är författade av Hellesö själv. Han informerar ju till exempel tydligt om att han har författat* tre utgivna böcker.

Problemet är att flera av texterna, år 2012, inte alls är författade av Hellesö själv. Detsamma gäller för Terjes textciteringar redan år 2005. Enligt så kallade god sed (se nedan) ska upphovsmannen anges. Det har dock Terje valt att låta bli att göra.
I den svenska upphovslagen regleras citeringsrätten .

§22:”Var och en får citera ur offentliggjorda verk i överensstämmelse med god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet.”
God sed innebär bland annat att upphovsmannen anges, och att citatet inte är till sådan omfattning att det kommer att utgöra huvuddelen i det nya verket (wikipedia.org).

Svenska Förläggareföreningen redogör för upphovsrätten, inklusive citeringsrätten här. I stycket om Citeringsrätt skrivs tydligt ”Källa ska alltid anges när citaträtten åberopas.”

.
Det är viktigt att ange upphovsmän samt tydliga referenser
När redaktionen för Terjade foton kontaktar Terje Hellesö i mars publicerar Hellesö ett blogginlägg där han redogör för sin, kanske lite annorlunda syn på citeringsrätten.

Hellesö berättar att han i ”Bildskaparens manifest” blandar sina egna texter med andra upphovspersoners texter. Han hävdar att han inte gör några som helst fel när han publicerar andra författares texter utan att informera om detta. Hellesö uppmanar i stället de personer som följer hans blogg att själva leta rätt på hans gamla artiklar där han i något sammanhang kan ha angivit en viss upphovsperson. Hellesö uppmanar läsarna att vara ”bättre pålästa”.
Hellesö säger i radiointervju (SR P4 Jönköping, 2012-04-13). Han hävdar att

”Jag har alltid varit tydlig med mina referenser.”

.
Terje Hellesö borde tillämpa god sed
Den syn på upphovslagen och citeringsrätten, som Terje Hellesö redogör för, ter sig lite underlig. I stället för att Hellesö själv, enligt god sed (se ovan) noga anger varje upphovsperson när han publicerar deras texter, så säger han alltså att bloggläsarna själva ska ta reda på om Hellesö kanske, i något tidigare sammanhang, kan ha angivit vilka upphovspersonerna är. Det verkar inte vara överenstämmande med god sed. Det kan vara en ganska enkel procedur, att alltid ange en upphovsperson. I flera av de texter som Terje publicerar går det enkelt att fastställa upphovspersoner som till exempel Albert Einstein, Stephen Shore, Samuel Ichiye Hayakawa, Ernst Haas, Pete Turner, Ansel Adams, Frank Roy Fraprie och Edward Weston.

.
Att ange referenser är också en god service till läsaren
Genom att ange referenser ger man sina läsare service. En läsare kan mycket väl vara nyfiken på att läsa mer, vilja utforska de tankar som originalförfattaren har, om olika synsätt på bilder. I flera av Hellesös bloggkommentarer skriver hans bloggläsare om texterna. Trots att Hellesö har haft många goda tillfällen att redogöra för läsarna och kommentatörerna vem som verkligen är upphovspersonen så nämns* ej detta. I stället skriver Hellesö då och då, i t ex bloggkommentarerna, att han planerar att ge ut en bok om detta.

.
Fotnot 31 – om hur Hellesö lurade universitetet
Trots Hellesös egen uppfattning, om att han alltid skulle vara tydlig med referenser så kan vi visa hur han till och med har lyckats dupera en universitetsstudent. Flashbackgrävarna upptäckte häromdagen att Terje Hellesö, i en akademisk essä vid kandidatprogrammet för fotografi vid Göteborgs universitet, hade tillskrivits författarskapet för alla de korta textpublikationerna i hans så kallade ”Bildskaparens manifest”. Alexander Kirkhoff är kandidatstudenten som, vid en granskning av Hellesös fotoblogg februari-mars 2012, utgick ifrån att om en författare publicerar texter utan att ange någon annan upphovsperson, så torde texternas upphovsman vara just den publicerade författaren. I sin akademiska essä Natur – fotograf (2012, pdf) citerar Kirkhoff på sidan 8 en text som han utgår från har författats av Hellesö. I fotnot 31 förklarar Kirkhoff att

”Manifestet består av små korta meningar om fotografi och konst som Hellesö själv författat.” (Kirkhoff i sin essäuppgift inom en examenskurs, Göteborgs universitet, våren 2012)

.

.

När Flashbackgrävarna den 1 maj påpekade att Kirkhoff felaktigt har angivit Hellesö som originalförfattare till hela Bildskaparens manifest så skriver studenten* så här om Hellesös textfusk :

Ska jag vara ärlig så trodde jag inte Terje skulle våga/vara dum nog att fortsätta plagiera. Han visste att han hade allas ögon på sig.  (2012-05-01)

.
Alexander Kirhoff förklarar för Terjade foton att ”Det är inte min uppgift att undersöka om mina källor plagierar.” Han förklarar att det normalt ”nästan aldrig är något problem eftersom så gott som alla skriver med referenser” och utvecklar resonemanget när han säger att man som skribent får ”utgå från att andra sköter sig. Annars faller ju hela systemet. Finns där ingen fotnot så utgår jag från att författaren författat det stycket. Även Terje.”

.
Enligt en akademisk essä vid Göteborgs universitet är Terje Hellesö multiförfattare av rang
Terje Hellesö har alltså tillskrivits författarskapet för alla de korta texterna i hans publicerade ”Bildskaparens manifest”.

Fotografistudenten, som precis är färdig med sin kandidatexamen inom fotografi, säger att han avser skriva ett tillägg till sin akademiska essä, med ett påpekande om att det faktiskt inte är Terje Hellesö som har författat de olika texterna.

Annars kunde man tro att Hellesös formulerings- och publiceringsförmåga skulle motsvara namnkunniga författare och fotografer som till exempel Ernst Haas, Albert Einstein, Stephen Shore, Samuel Ichiye Hayakawa, och Ansel Adams.

.
Flashbackgrävarna bringar reda, samt anser att det är än mer olämpligt att anlita Hellesö
Efter att ha ägnat åtta veckor åt granskningen kommenterar vi Terje Hellesö utsaga om att han alltid skulle varit tydlig med sina referenser:

- Nej Terje, det har du inte. Du har inte alls varit tydlig med dina referenser, tvärtom. I vår granskning av dina texter har vi påvisat allt från missbruk av citaträtten till  förekomsten av rena plagiat.

Flashbackgrävarna har nu bistått både Terje Hellesö och Göteborgs universitetet med att bringa reda i Hellesös oklara texter.

En student, som hade agerat som Hellesö har gjort med flera texter, hade kunna blivit avstängd för plagiat – en forskare och lärare likaså.

Många personer har, i kontakter med Terjade foton, framfört att man hoppas att Göteborgs universitet skulle inse det olämpliga i att nästa vecka anlita Terje Hellesö som föreläsare vid kandidatprogrammet inom fotografi.

Varför är det rätt att anlita en extern föreläsare som antingen inte verkar förstå upphovsrättslagen eller inte inser vikten av att vara noga med referenser? Vari ligger etiken att anlita en föreläsare vars bok nyligen har stoppats från marknadsföring, enligt uppgift på grund av textplagiat? Hellesö tiger också än idag om flera av sina kända bilder på till exempel en tornseglare (juli 2006) ett lodjur (jan 2010)  samt en bild på en varg (jan 2007) där Flashbackgrävarna har visat att det sannolikt är en varg från Colorado som är inklistrad i Hellesös landskapsbild från Hälsingland. Fusket handlar alltså inte ”bara” om de 100 bilder* (från 2011) som Hellesö har erkänt om texter i en bok och i en artikel, om välkända fotografier från åren 2006-2010 samt om Hellesös uppgifter om dessa bilder.

Det finns de som verkar uppfatta att fusket nu, maj 2012 skulle vara både erkänt och uppklarat och att Hellesö därför nu skulle kunna vara intressant att lyssna till när man diskuterar sanning och lögn. Kritikerna är dock av en helt annan uppfattning: det är oetiskt och olämpligt att anlita en föreläsare som ljuger och manipulerar i en sådan omfattning. När Hellesö inte visar att han förstår och respekterar upphovsrätten för texter och inte heller lägger korten på bordet om sitt bildfusk för perioden 2006-2010, menar många att han uppträder likt en dopad idrottare som gör allt för att försöka dölja din omfattande dopning. ”Nej, det vara i den tävlingen, alla andra tävlingar var okej”.  Oavsett nekanden är många kritiker – varav flera av dessa är erkänt skickliga inom fotografi och bildredigering – övertygade om att Hellesös fusk är omfattande.

Det finns också solklara bevis för hur Hellesö har tagit andras texter och använt dessa på ett felaktigt vis. Ändå nekar Terje. Hellesö är så dålig på att informera om de verkliga upphovsmännen till de texter han publicerar, så att han till och med nu, våren 2012,  lyckades lura en kandidatstudent. Ironiskt nog handlar det om en kandidatstudent på samma kurs dit Hellesö är inbjuden att föreläsa. Studentens essä handlar om det kontrakt en fotograf har med betraktaren. Precis som Hellesö bröt ett sådant kontrakt, om hela sitt fantasi-projekt om påhittade lodjur, bryter han kontraktet vad gäller texter.

De som är kritiska till den instundande universitetsföreläsningen pratar om att det är en slags dubbel ironi. Här lurar Hellesö en kandidatstudent och dess handledare samt opponenter för att nästa månad stå och föreläsa för dom. Ironi. Tragik. Komedi. Eller ett oetiskt spektakel. Välj själva.
.

.

TIDIGARE HÄR PÅ TERJADEFOTON
Terje om att ta andras texter (2012-03-18)
SR intervju: Hellesö nekar till Flashbackgrävarnas samtliga uppgifter. Vi: anmärkningsvärt! (2012-04-13)

.
_________
*) Varav boken Min plats i ljuset (2005) innehöll textplagiat från Eric Karlssons bok Island (1990), där Hellesö har tagit nästan två hela kapitel och publicerat i sin egen bok utan att A) be författaren Eric Karlsson om tillstånd B) referera till författaren Eric Karlsson eller C) referera till Karlssons bok. Min plats i ljuset har nu stoppats från marknadsföring hos flera bokshopar som t ex Neva Books och Bokia.com
*) Terje Hellesö har den 28 april plitat dit några upphovsmän, men fortfarande saknas uppgifter om majoriteten av upphovsmännen/förlagen.
*) 97 bilder har erkänts varav 96 från cirka år 2011 samt en bild från Söderhamn år 2005.
*) Studenten har valt att ”outa” sig, i det aliaset han använder på Flashback.