Terje om falskhet/sanning

Terjes bilder och liknande har ibland ifrågasatts. Därför vill vi lyfta fram några stycken för att belysa debattklimatet när dessa frågor kommit upp. Så här har det låtit tidigare:

Arrogans och högfärdighet… 2011-03-28 (Googlecachen från Terjes nu delvis nedstängda blogg)

mars 28, 2011 Skrivet av Terje Hellesø | Bildtankar, LODJUR | foto | 22 kommentarer

”Det jag tänkte skriva lite om nu är på intet sätt typiskt för just naturfotomiljön, men det är något jag märkt med jämna mellanrum upp genom alla de år jag har varit aktiv som naturfotograf. Detta med att vara arrogant och högfärdig, eller att bemöta andra människor med nonchalans och enbart se allt omkring sig som något att använda sig av för egen vinnings skull. Under de mer än 35 år jag varit med i naturfotomiljön har jag sett många fotografer komma och gå. Fotografer med spetsiga armbågar, vänliga och tillmötesgående ena studen – för att plötsligt vara korthugna och kyliga den andra. Jag undrar varför det finns sådana människor som inte klarar av att behålla sig själv, och varför berömmelsen alltid ska stiga dem åt huvudet…
Jag har haft flera bekanta som genom ökad berömmelse sedan har haft mycket svårt att hälsa, fått ett plötsligt extremt dåligt minne – eller att de blivit obekväma i min närvaro… Jag vet ju vad det handlar om; en person med mycket dåligt självförtroende eller usel självbild, men varför måste man då plötsligt börja behandla andra människor illa? Är det människor som i grunden är falska och i ett inledande skede enbart spelar snälla? Eller är det snälla och trevliga personer som inte klarar av att hantera berömmelsen? Jag vet inte, det kanske är båda delar. Men det är fascinerande och kanske något man borde uppmärksamma mer, då fenomenet tyvärr är mycket vanligt.
Jag har haft vänner som plötsligt tystnat. Jag har haft nära vänner som sedan gick bakom ryggen på mig och pratade en massa skit, enbart för att få egna fördelar. Jag har haft vänner som har bjudit mig in i projekt, använt sig av mitt namn i marknadsföringen, för att sedan ta hand om hela kakan själv när det började bli aktuellt. You name it!
Och alla dessa lögner… För att rädda sitt eget skinn, för att komma undan. Det är så löjligt! Ser inte personerna detta själv, hur patetiska de är? Eller beror det på att de tror sig vara så smarta, att de inte tror att man kan se rakt genom dem?
Man ska vara ärlig med sina visoner, är ett motto jag håller stenhårt vid. Sedan så vet jag så innerligt väl att det är genom samarbete som man kan göra framsteg. Samarbete mellan fotografer. Samarbete mellan fotografer och författare. Samarbete mellan fotografer och redaktörer.
Jag har många vänner så jag anser mig vara lyckligt lottad. Man ska vara rädd om sina vänner. Riktigt goda vänner är ju det som ger livet ett större innehåll. Som man kan prata med om allt möjligt. Och som man verkligen kan lita på. Vänner som aldrig tvekar att hjälpas åt, att ställa upp för varandra.
Vi har nog alla erfarenheter av att ha haft falska vänner. Vi känner nog alla personer som är arroganta och högfärdiga. Vi känner nog alla några som anser sig vara något mer än alla andra. Men vet ni hur man ska handskas med dem? Jo, ett tips är att gå direkt fram till dem och ställa frågan: Varför har du blivit så arrogant och högfärdig? Vill ni se en människa ”krackelera” och fullständigt tappa ansiktet, då gör man så. Jag har själv gjort det ett antal gånger, och varje gång fascinerats över hur tunt deras skal är.
För ett antal år sedan bestämde jag mig för att jag inte tänker ta mer skit. Jag bestämde mig för att jag inte kunde vara någon annan än mig själv, tvingade mig själv att acceptera detta – och det skapade en inre säkerhet som idag är omöjlig att förstöra för andra. Det spelar egentligen heller ingen roll hur mycket falska rykten som spridas om mig heller, från dessa falska vänner – jag vet ju vem jag är och jag har inget att skämmas över. Jag sitter ju själv med sanningen, därför fungerar heller inte lögnerna som ryktena sprider.
Med tiden har jag blivit allt bättre på att se vem som är riktiga vänner, och vem som jag inte kan lita på. Jag är inte helt där än, så fortfarande går jag på en nit. Men det sker faktiskt allt mer sällan, som tur är.”