Terjat lodjursprojekt
Så här lät det när Terje Hellesö beskrev sitt loddjursprojekt samt mötet med mårdhund i Mullsjö. Vi har valt att lyfta fram även den här texten från Hellesö för att illustrera hur lögnen har byggts upp och klätts i ord för att göra den mer trovärdig. Det handlar alltså om mer än att bara klippa och klistra med bilder från Internet.
”Jönköpingsposten gjorde en större grej, så även Falköpings Tidning och Västgötabladet. Sveriges Radio har varit med mig ut i lodjursmarkerna och gjort en intervju. Telefonen ringer. Mejl tickar in i datorn. Personer kommer in på galleriet eller stoppar mig när jag är ute. Det diskuteras på andra ställen på Internet. Mest uppmärksamhet har kanske mårdhunden fått. Och mycket märkligt har man hört och läst. Frågorna jag fått är många och ibland underliga.
Många har svårt att tro att det är så många lodjur i Mullsjö…
Dels hittade man inte så många spår i vintras, men många har svårt att tro att det finns så många som sex lodjur i Mullsjöskogarna. Att spårningen enbart gällde i Jönköpings län begränsade ju en del, då lodjuren inte alls är tvättäkta invånare i länet, utan ofta även bekantar sig med Västra Götalands län med jämna mellanrum. Många har också registrerat att det finns så mycket rådjur, vilket också då skulle säga att lodjuren inte är så många. Nåja, sex lodjur i Mullsjöskogarna tycker inte jag är mycket, utan jag ser det som ett rätt normalt bestånd. Att rådjuren är många, och dessutom verkar öka – tyder också på att lodjuren har rikligt med mat. Dessutom finns det gott om sork och även fälthare, andra viktiga bytesdjur för lodjuren.
Många tycker att det är för många lodjur i Mullsjö…
Det finns de personer som uttrycker att rådjuren har minskat, vilket måste bero på de många lodjuren… Det många då glömmer är att vi haft två mycket snörika vintrar direkt efter varandra som reducerat rådjuren betydligt i vissa områden. Det finns delar av Mullsjöskogarna idag som mer eller mindre är rådjurstomma. Men detta beror på snömängden och att rådjuren verkar ha vandrat mer ut i kulturmarken, intill gårdar som utfodrat rådjuren framgångsrikt under båda dessa vintrar. Vid ett tillfälle såg jag femtio rådjur på och kring några höbalar, något jag trodde skulle var omöjligt. Jag ser själv att rådjuren ökat, det finns flera rådjur i år än förra året. Men rådjuren är mer koncentrerade i sina bestånd. Att lodjuren inte reducerat rådjuren nämnvärt beror på att det även är rik tillgång på annan föda, som sork och hare. Dessutom är inte lodjuren lika benägna att vistas nära gårdarna på samma sätt som rådjuren. Däremot vet jag att lodjuren tagit ett antal rådjurskid. Fruktansvärt tycker rovdjursmotståndarna – helt naturligt tycker jag!
Många tror att det finns ännu fler lodjur i Mullsjö…
Det finns de som är övertygade att antalet lodjur är många fler. Som argument nämns då att det är allt flera personer som får se lodjur. Vad många inte alltid tänker på är att flera kan se samma lodjur, detta fast lodjuren ses i olika delar av kommunen. Man tänker inte på är att vissa av lodjuren rör sig över stora avstånd. Särskilt den treårige hannen Love kan ena dagen vara utanför Bottnaryd och två dagar senare vara vid Baremosse, tre-fyra mil därifrån. Den äldre hannen Mats kan ena dagen vara utanför Hjo, för att några dagar senare var utanför Sandhem… Att det finns gott om rådjur, sork och hare tyder på att lodjuren inte är för många. Naturen reglerar detta på ett alldeles fantastiskt sätt, det är mycket sällan att det blir för många rovdjur, all forskning över hela världen visar att antalet rovdjur alltid regleras efter tillgången på föda. Finns det ont om föda, då föds det färre lodjur. Jag har mycket svårt att tänka mig att det skulle vara fler än sex vuxna lodjur i Mullsjöskogarna!
Många är övertygade om att mårdhunden har ett stort bestånd i Mullsjö…
Jag har fått höra om mårdhundobservationer helt tillbaka till 1997. Jag har fått höra att det är många som sett mårdhund. Detta får jag inte att stämma, då jag sett lodjur mer än 150 gånger under de senaste nio månaderna men bara sett mårdhund en gång. Mårdhunden är naturligt inte svårare att få se, än att få se lodjur! Mårdhunden är per definition inte mer skygg än ett lodjur. Därför är jag övertygad att antalet mårdhundar är mindre än antalet lodjur. Mer än sex mårdhundar kan jag aldrig tänka mig. Jag tror fullt och fast på att det handlar om ett individ, och att de som sett mårdhund har alla sett samma individ – då jag vet från kollegor i Finland där mårdhunden är vanlig, att den kan vandra över stora avstånd. Särskilt om det skulle handla om en hanne som letar efter en hona. Jag räknar idag kallt med att jag inte får se mårdhunden fler gånger; skulle så ske däremot blir jag riktigt glatt överraskad!
Många tror inte att min bild på mårdhund är från Mullsjö…
Plockar man fram råfilen och tittar på datum, tittar sedan på de andra bilderna jag har från samma dag, då förstår man att bilden är från Mullsjöskogarna. För länsstyrelsen kan jag också visa fram den exakta platsen för att jämföra. Men jag visar inte fram platsen för andra, då jag givetvis inte vill ha någon större trafik av människor i det området. Dels för att några av dessa människor då skulle ha med en bössa och inte en kamera, men också för att området är känsligt vad gäller lodjuren. Inte långt från där jag gjorde bilden på mårdhund har den äldre lodjurshonan Katja fött årets ungar.
Många vill veta vart jag gör mina lodjursbilder…
Detta tänker jag givetvis inte avslöja. I första hand av hänsyn till lodjuren! Många fotografer i området skulle också äventyra min kontakt med några av lodjuren, de kanske skulle vara för ivriga och göra vissa misstag ofta av ren okunskap. Sedan finns ju också risken att ju fler som vet, desto större är risken att de som inte gillar lodjuren också kommer få veta. Och då kan lodjuren snabbt ”försvinna”… Redan idag är mängden bilar i Mullsjöskogarna ständigt ökande, det är många som använder kvällarna för en ”lodjurssafari”. Både Mullsjöbor och andra intresserade tillresande, både från Danmark och Norge. Alla de jag pratat med som bor i området och som så väl känner igen min bil när den kommer, har givetvis lovat mig att inte avslöja något!
Många tror att jag har några revolutionerande hemligheter att lämna…
Vilket jag givetvis inte har! Jag använder inget gömsle, och då givetvis inte heller ett exeptionellt gömsle som inga andra känner till! Jag använder inga åtlar, faktiskt har jag fortfarande inte hittat ett dött lodjursslaget djur i skogarna. Jag har riktigt nog varit vid områden där lodjur verkar ha slagit ett djur, men klokt nog valt att hålla mig utanför området för att inte störa. Ju mindre jag aktivt väljer att störa lodjuren, desto större är möjligheten att jag får lodjurens förtroende. Jag har placerat ut kattmynta på en tall mitt i området, men jag har än så länge inga säkra bevis för att lodjuren hittat trädet eller gett det någon uppmärksamhet. Några svaga klösmärken på trädstammen kan härledas från ett annat djur, så jag är inte hundraprocentigt säker! Fotoutrustningen har heller inga revolutionerande hemligheter, de flesta lodjursbilderna är gjorda med enklast tänkbara fotoutrustning. Två zoom-objektiv är oftast använda; ett 50-135mm och ett 28-250mm. Båda Pentax-objektiv, i kombination med antingen K7 eller K20D. Ibland har jag använt Nikon D200, med antingen ett ljusstarkt 400mm eller 180mm. ISO-värdet har oftast varit 100, men ibland 400 och vid få tillfällen 1600 ISO. Arbetet ligger inte i några hemligheter, utan i långvarigt metodiskt arbete. Sedan har jag lärt mig mycket om lodjurets beteende och hur jag kan kommunicera med dem, genom att studera vår katt här hemma. Likheten mellan katt och lodjur är på många sätt mycket stor!
Många har annars de mest otroliga tankar om både lodjur och mårdhund, och även mina bilder…
Fast här gäller det för mig att bry mig så lite som möjligt! Jag är inte ute efter att imponera med mina bilder, utan jag arbetar för att lära mig så mycket som möjligt om lodjuren. Kanske kan det utveckla sig till en unik personlig kontakt mellan mig och något av lodjuren. Här har de olika mötena med Snusen gett mig viktiga indikationer på att jag är på rätt väg. Inte manipulerar jag mina bilder i datorn heller, det skulle vara för att lura mig själv. Vilket skulle vara fruktansvärt dumt, då det inte skulle leda mitt arbeta framåt. Jag väljer också medvetet att fotografera så lite som möjligt vid varje tillfälle, vill inte att mitt fotograferande ska störa kontakten med lodjuren. Att sitta nära ett lodjur är så mycket en njutning för ögat, att det känns konstigt att lyfta upp kameran och skymma detta… Men med tiden tror jag bilderna blir flera, lodjuren måste först visa för mig att kameran är en naturlig del i umgänget…
Några tankar så här under lördagen… Nu ska jag snart ut igen i skogen. Vad det kommer ge, det ger sig…”
Från Terje Hellesös nu nedstängda hemsida
Några lodjurstexter finns kvar i google-cachen
och här (Mina lodjur, april 2011)
Här är en text från Terjes blogg som beskriver om den dagen då Terje fotade lodjur, en grävling samt slutligen mårhunden:
Jag och Malin drog mot en mindre äng djupt inne i lodjursskogen under kvällen igår. Ängen ligger mitt i det området där jag misstänker att lodjurshonan Katja har fött årets kull på 1-3 ungar. Det tog inte långt tid på platsen innan jag fick en stark känsla för var lodjuren hade rört sig. Gick mot ett stenröse mitt på fältet och efter att ha letat runt på de högsta stenarna hittade jag spillning från en lodjursunge. På skogsvägen intill hittade jag och Malin spåren efter ett större lodjur och ett mindre lodjur intill varandra. Spåren följde spåren till en råget och hennes kid. Har publicerat några taskiga mobiltelefonbilder på Facebook.
Jag kunde inte bedöma om det var spår från en eller flera ungar. Skogsvägen var rätt torr och hård och enbart på ett fåtal ställen var det några mindre vattenpölar med blöt lera där spåren var tydliga. Jag hittade alltså Katja och att hon har fått en eller flera ungar även i år. Precis i det området jag misstänkte att hon skulle hålla till.
Jag och Malin satte oss på en skuggig plats i utkanten av ängen med god sikt i olika riktningar. Efter någon timme tystnade plötsligt syrsorna bakom oss, på andra sidan av några småbuskar. Kort därefter såg jag en snabb rygg som drog genom ängen på ca 100 meters håll. Katja!
Så var hon här, och kanske ville kolla in oss. Jag vet ju sedan innan att Katja är mer skygg och försiktig, och sällan låter mig komma riktigt nära som exemplevis den yngre honan Malin och Snusen. Vid några tillfällen när vi satt där kunde jag se en snabb rörelse mellan stråna i ängen. Tyvärr under mycket korta ögonblick och på långt håll. Hon var där alltså hela tiden, men på behörigt avstånd. Skygg, men också nyfiken.
Efter ett tag bestämde sig Malin att göra lite fler självporträtt kring stenröset där jag hade hittat spillningen. Jag valde då att till en början sitta kvar och spana. Efter ett kort tag såg jag en snabb rörelse mellan grässtråna på drygt 100 meters håll och instinktivt tryckte jag av. Lodjuret hade fastnat på bild!
Bilden ni ser är ett utsnitt av originalbilden och gjord med 400mm. När jag detaljstuderar bilden ser jag att det inte är Katja. Tror då att det är Snusen, men Malin ser rätt snabbt att det inte är honom. Det är alltså Love jag fotograferat, unglon som jag har haft bara ett fåtal möten med tidigare. Äntligen har Love också fastnat på en bild där jag kan studera teckningarna i pälsen.
Tycker det blev en riktig stämningsfull sommarkvällsbild!
Efter solnedgången blev det flera djurmöten i området; en grävling kom skuttande på skogsvägen. Med 135mm gjorde jag mina första riktiga bilder på grävling. Sedan tidigare hade jag enbart några taskiga bilder som jag inte visat för någon… I gammelskogen ovanför ängen stannade vi till i ett rätt mossigt skogsparti. Malin ville göra lite flera självporträtt vid en mossig sten. Jag valde då att ta mig en egen runda i den mörka skymningsskogen. Med 135mm, 400 ISO och slutartider på 1/5 sekund kändes det spännande att utforska alla rötter och rotvältor. En plötsligt rörelse fick mig uppmärksam.
Det blev en bild där skymningshimlen fick komma med. Det blev min första bild någonsin på en mårdhund!
Fråga: Är vargen 2007 manipulerad?
TIPS
Extern länk: April, april
