Terjad vän - Snusen

Så här lät det när Terje Hellesö mötte lodjuret ”Snusen” som vi nu vet bara existerade som en .jpeg-bild i hans dator. Vi har valt att lyfta fram den här texten från Hellesö för att illustrera hur lögnen har byggts upp och klätts i ord för att göra den mer trovärdig. Det handlar alltså om mer än att bara klippa och klistra med bilder från Internet.

”Att vara mindre än 1 meter från ett vilt lodjur är något utöver det vanliga. Tankarna får helt annorlunda proportioner än när man ser lodjuret på håll. Jag har under de nio senaste månaderna sett vilda lodjur i Mullsjöskogarna mer än 150 gånger. Ofta har det varit på långt håll, kanske 30-40 meter eller mer. Vilda lodjur i sin fantastiska miljö. Nu under de 2 senaste månaderna har ett av lodjuren, den ettårige hannen Snusen, kommit närmre och närmre. Idag kang säga att Snusen söker sig mot mig när jag vistas i hans område.

Däremot är det viktigt för mig, och inte minst också för Snusen, att jag inte lockas av att klappa honom eller ge honom en liten godbit. Snusen är ett vilt djur, och så måste han givetvis få fortsätta vara. Det är oerhört viktigt att han inte förknippar mig med något som eventuellt skulle göra honom mindre skygg för människan. Hittills finns det inga indikationer på detta. Snusen verkar klokt nog skilja på migoch andra människor, när Malin följer med mig ut i lodjursmarkerna håller han ett avstånd till henne på minst 50 meter. Han är dessutom oerhört försiktig med att exponera sig. Hör jag dessutom andra människor på håll, riktas hans uppmärksamhet snabbt mot dessa och han drar därifrån.

Vid detta tillfälle hörde jag plötsligt en hund skälla på håll, vilket fick Snusen att dra iväg. Försiktigt, men bestämd. Jag bedömde avståndet till den skällande hunden till bortåt 400-500 meter. Sedan hörde jag en häst som gnäggade häftigt,i ungefär samma riktning som hunden. Undrade lite om hästen hade fått vittring av lodjuret – jag vet sedan innan att hästar reagerar häftigt om ett lodjur är i närheten. Fast jag är givetvis inte säker, då det var rätt vindstilla under denna kväll.

Snusen var helt tyst när jag satt där helt nära. Inte ens ett försiktigt morrande… När jag för en kort stund blundade, så var det som om jag var helt ensam i skogen. Jag kunde inte ens känna lukten av honom. En oerhört fascinerande känsla, som är svår att beskriva.

Mitt nära möte med Snusen var kort, även om minuterna kändes som en fantastisk evighet. Detta kommer jag leva på lääänge… Längtar redan oerhört till nästa gång jag får möta honom!”

Mer: Snusen – en ettårig möjlig hanne som jag haft täta kontakter med under sommaren. Första gång jag hade visuell kontakt med Snusen var 2/3 tillsammans med hans mamma Katja. Första riktigt nära mötet var 24/6, då jag hade ”honom” på runt 2 meter. Han kommunicerade med mig med att knipa med ögonen, vilket jag besvarade. Senaste visuella kontakten var 16/8 då han kom fram till mig och la sig ner på mindre än 1 meters avstånd!

Från Terjes hemsida

Artikel i Naturfotomagasinet om Terjes ”lodjursprojekt”.